DAGBOK

DAGBOK

Örnnästets Kennel

Till startsidan

Livet blandas med både sorg och glädje

DagbokPosted by Eva Sun, August 31, 2014 12:12:37

Den här sommaren rasslade verkligen förbi snabbt. Förutom ett fantastiskt vädersmiley (som kanske inte var det bästa ”hundvädret”) har den också innehållit både glädje och sorg. Hundarna slet ont i sommarvärmen, men de har nog heller aldrig badat och lekt så mycket som denna sommarsmiley. Hundträning blev det desto mindre av. Jag hade en så stor träningsplan med Texie inför semesterveckorna, och så blev det för varmt att träna t.o.m. på kvällar och morgnar. Men det får jag ta igen nu när det regnar desto mer, och nätterna är så kyliga att sovrumsfönstret för det mesta är stängtsmiley.

Här kunde hundarna både dricka vatten och blöta tassarna under dagarna, när de inte badade i sjön.

Större delen av sommaren har tyvärr innehållit stor sorgsmiley. Vår älskade Raya blev sjuk under en lång tid. Det blev en tid kantad av stor oro, otaliga veterinärbesök, mediciner och för henne en mycket plågsam sjukdom. Trots att vi gjorde allt, och mer därtill, var vi till sist tvungna att säga farväl, och Raya fick gå vidare över regnbågsbron.

En hund är en kär familjemedlem och ligger sin ägare varmt om hjärtat, och det gör att ett sådant här beslut alltid är så svårt att ta. Även om man i bakhuvudet vet att den här dagen alltid kommer till slut, det är något man får ”på köpet” när man skaffar hund, så är det ändå ett jobbigt beslut. Och inte blev det lättare när dagen dessutom kom för tidigt för Raya. Vissa hundar lägger sig extra nära hjärtat, Raya var en sådan hund. Raya var husses bästa, husses älskling, husses sötaste, snällaste, gosigaste och roligaste hund att jobba medsmiley. De var ett riktigt team, inget kunde komma mellan dem och deras starka band. Man får aldrig en likadan hund igen, oavsett vilken hund man haft. Varje hund är unik, en egen individ.

Trots att vi hade två hundar kvar här hemma blev det nu tomt, mycket tomt. I slutet av juli kontaktade vi Korabos kennel, där Texie kommer ifrån. De hade valpar som var 9 veckor gamla, och där fanns en trefärgad tik som vi tyckte såg så charmig ut. Vi åkte dit för att titta, innan vi ens bestämde oss om det skulle bli en border collie till här hemma. Men efter att vi hade träffat Foxie kunde vi inte annat än säga att henne ville vi ha! Så vi tog henne med oss hem samma dagsmiley. Det var nog ett litet impulsköp, men ett mycket bra sådantsmiley. Hon fyllde inte bara ett tomrum. Hon är så härlig, och har en sådan personlighet! Hon är en kavat, framåt och tuff liten tjej, som dessutom redan visat sig vara duktig att spåra på grus tillsammans med husse. Hon har också övat andra saker, lite lekfulla grunder inför kommande lydnadsträning.

Men även om Foxie är söt, duktig och charmar alla, så går hon ibland under namnet ”terroristen”. Och det inte bara för att hon låtsas kela när hon suttit i min famn, och istället huggit mig i näsan ett flertal gånger… Texie är nog den som är mest less på henne. I och för sig leker Texie med henne en hel del, men när Foxie mest bara biter och är bråkig säger Texie inte ifrån. Foxie biter henne i kinden och drar allt hon kan. Texie lider, och ofta hoppar hon upp i soffan eller en säng där Foxie inte kan nå henne. Men tids nog kommer nog ”terroristen” på hur man tar sig upp dit också, och då måste Texie lära sig att tala klarspråk…

Allt detta gjorde att vi inte kom oss någonstans under ca två månader i sommar. Någon semestertripp med husvagnen blev det därför inte. Jag hoppas att vi hinner ut en liten sväng i alla fall, innan den ska ställas bort för vinterförvaring. Lilla Foxie är så pass stor nu att hon säkert skulle gilla att följa medsmiley.

Foxie har besökt Brukshundklubben för första gången. Här chillar hon på räcket, och spanar efter fyrbenta vänner.

Första dagen Foxie var med på jobbet….


När Foxie inte orkar gå på långpromenaderna, men för att hon ändå ska kunna följa med, sätter husse henne i vagnen och låter henne åka.

– ”När börjar föreställningen?” Texie och Kiri sitter på läktaren vid vår Bygdegård.

Förra söndagen var det avslutning med certifiering på den instruktörsutbildning (bruks/tävlingslydnad) som jag har hållit under höst, vinter och vår. Det var nu det gällde, skulle alla bli godkända så att jag får den sista pusselbiten till mitt lärarcertifikat??? Jag har haft härliga och engagerade deltagare i denna utbildning, så vad annat kunde vi som examinerade, än att godkänna demsmiley? I oktober ska jag till Örebro där det ska delas ut certifikat till SBK:s andra kull lärare i bruks/tävlingslydnad. Det kommer också att bli jätteintressanta föreläsningar där, vilket jag verkligen ser fram emot. Dit kommer båda gamla och nya SBK-lärare från hela landet, och vi får möjlighet att utbyta erfarenheter med varandra. Det ska bli så kul!

I helgen har jag till stor del suttit som fastklistrad vid datorn och följt SM i bruks. Tyvärr bröt flera av de jag känner i både spår och rapport. Men ett ekipage höll hela vägen fram, det var stor spänning in i det sista! Det var våra egna klubbkamrater Tomas, Ulrika och Musse som vann SM-guld i rapport! Grattis till er än en gång!smiley

/Eva