DAGBOK

DAGBOK

Örnnästets Kennel

Till startsidan

Jag är kanske liten… men naggande god!

DagbokPosted by Eva Wed, December 03, 2014 10:40:23

Hej på er, allesammanssmiley! Äntligen fick jag tag i mattes dator! Här ska bloggas! Jag måste få berätta lite om hur livet i Norrland ärsmiley.

Mitt namn är Foxie och jag är en border collie. Jag flyttade hit i somras. Matte har berättat för mig att det egentligen inte var planerat någon ny valp här på ett tag. Men husses hund Raya gick hastigt bort, och då ville husse ha en ny kompis. Och då förstår jag att valet blev enkelt – det fanns ju ingen bättre än lilla mig att välja påsmiley! Snyggare, smartare, påhittigare och roligare hund får man ju leta efter! Jag ser mig helt enkelt som det bästa valetsmiley.

Så här såg jag ut på bilden som fick husse att bli smältasmiley.

Det blev en 50 mil lång och jobbig resa hit. Jag var inte van att åka bil, och fick sitta i mattes knä. Det var tråkigt att sitta stilla. Jag ville runt och kolla allt, men fick intesmiley. Matte suckade rätt mycket under resan, och sa saker till husse som ”sover hon aldrig?”, ”kan hon aldrig sitta still?”, ”vi får stanna och ta ut henne, så kanske hon blir trött sedan…” Jag tycker nog att det var lite mycket gnäll från matte, jag fick nästan skavsår i mina söta öronsmiley.

Den första sommaren här i Norrland blev varm. Vi fick en egen pool att bada i. Det var jätteskönt! Men ibland blev det trångt, för storasyster Texie gillade att sitta där och svalka sig.

Mina kompisar här är alltså min halvsyster Texie och en schäfer som heter Kiri. Kiri är JÄTTEGAMMAL! Hon måste tillhöra inventarierna härsmiley. Hon tjatar hela tiden om hennes ålder. Hon säger t.ex. ”du ska lyssna på mig, jag vet mer än dig, jag har så mycket erfarenhet”, ”jag är större och starkare än dig”, ” du ska alltid göra som jag säger”. Hon är jättetråkigsmiley! Det går i och för sig att leka med henne ibland, men det är inte ofta. Det är bara när hon vill, när hon kommer med en leksak och frågar om jag vill leka. De gånger jag vill leka, då vill hon aldrig vara med. Då provar jag med att nafsa lite på hennesmiley, men då blir hon bara sur. Ibland hoppar jag upp till henne i sängen, smyger mig på henne bakifrån, knuffar på henne och frågar om vi ska leka. Då grymtar hon bara och säger ”nej!”. Surtant, är vad hon är!

Här är jag tillsammans med Kiri när jag nyss hade flyttat hit.

Teixe går det däremot att leka med mycket mer. Hon är lätt att få igång. Det är så kul att bita på henne. Hon är som ett mjukisdjur; hårig, mjuk, och tuggvänligsmiley! Ibland busar vi ordentligt inomhussmiley. Då lägger sig matte alltid i. Sedan klagar hon på hur blöt Texie är i pälsen på hals, öron och huvud. Men vaddå? Lite saliv har väl ingen dött av?smiley

Men det är inte alltid som Texie vill leka. Ibland är hon lika sur som Kiri, morrar och säger åt mig att slutasmiley. Jag fattar inte, ibland vill hon, och ibland inte. Hur ska jag veta när det är okej att leka? Oftast är hon sur när vi kommer in från en långpromenad. Då har vi ju lekt jättemycket, så jag tycker att vi kan fortsätta när vi kommer in. Då säger Texie ”jag vill inte, jag är trött, och du är jättejobbig!”. Hon är konstig, det är kanske hormoner som spökar? Så brukar husse säga när mattes humör åker upp och ner…smiley

Här är jag och Texie. Jag har hämtat flera leksaker, men hon vill inte lekasmiley.

Min husse är bäst av allasmiley! Han är den enda som förstår mig ordentligt. Han vet vad jag vill ha. Han vet när jag vill leka, när jag vill ha något gott, och så brukar han säga att vi ska träna ibland så att jag blir jätteduktig och vinner tävlingar när jag blir storsmiley. Det är kul att träna, då får jag massor med godsaker och beröm av husse, och så brukar vi leka med roliga bollar och andra saker. Vi har också varit och vallat får. Det var superkul, det vill jag göra många fler gånger! Jag tror t.o.m att husse tyckte att det var roligt. Utom när jag sprang runt flocken och vallade, och husse ville att jag skulle stanna. Jag ville inte det, utan jag bara fortsatte runt, runt, runt. Då såg han faktiskt lite butter ut. Det blev lite tråkigt i längden och jag fick dåliga vibbar när husse tittade på mig, så jag stannade till slut. Då blev han nöjd och jag fick massor med beröm, så jag kan nog tänka mig att stanna upp fler gångersmiley.

Här är jag och Texie på plats när lillhusse samt husse äter middag. Man kan väl säga att de är dom två som förstår oss bäst här hemma...smiley

Jag lyssnar jättebra när det är mat på gång. Den enda gång jag inte lyssnar så mycket är när matte ropar på mig på promenaderna. Jag har frågat varför jag ska gå till henne när det är så himla kul att springa och leka? Hon säger att det är viktigt att jag kommer när hon ropar, det kan ju t.ex. vara någon fara på gång. Det kan vara en bil på väg eller en annan hund som möter oss. Ja, ja, hon får väl ta med lite godsaker nästa gång då, om hon vill att jag ska komma när faran lurar runt hörnet. Men ropar hon bara för att koppla mig för att vi ska gå hem…ja, då får hon vänta!!smiley

Häromdagen gick matte lite för långt. Jag satt (som vanligt) under köksbänken när husse gjorde iordning sin frukost. Jag måste ju försäkra mig om att han gör tillräckligt mycket så att det räcker till oss fyrbenta. Eller ja, i varje fall så att det räcker till mig…smiley När husse gick för att sätta sig, så ropade matte på mig. Åh, tänkte jag, hon kanske också har något gott till mig?! Jag sprang snabbt till henne, och fick något konstigt runt halsen. Matte sa att det är Änglas haklapp, och att jag fick låna den. Hmpf! Vilket larvsmiley! Som om jag skulle dregla? Det är väl bara schäfrar som gör det?

Men jag måste säga att jag passar i rött i alla fall!smiley

Både Texie och Kiri är faktiskt riktigt mesiga här hemma. De ligger mest och vilar. Det blir så tyst härinne dåsmiley. När dessutom matte och husse sätter sig framför tv:n på kvällen, då blir det dödslugnt här. Då känner jag mitt ansvar, och försöker liva upp stämningen litesmiley. Jag tar en leksak i munnen och en annan mellan framtassarna. Sedan springer jag runt. Först springer jag genom hallen, sovrummet och köket. Om då ingen reagerar tar jag sikte mot vardagsrummet. Där är det parkettgolv, så man slirar så häftigt därinne! Jag byter leksak i munnen, och tar ett härligt och hårt märgben mellan framtassarna och springer in i rummet. Jag sladdar mig förbi framför tv:n och landar rätt in i en vägg. Det smäller skithäftigt! Ni skulle bara höra! Sedan fortsätter jag mitt varv runt och bakom soffan där matte och husse sitter. Får jag ingen annan reaktion än att de höjer volymen på tv:n så springer jag ut i hallen och byter leksaker, och tar sedan ett nytt varv i vardagsrummetsmiley. Då brukar oftast matte reagera. Hon ropar på mig, och ber mig hoppa upp i soffan mellan henne och husse. Där ligger redan Texie, så för att det inte ska bli så trångt sätter jag mig på henne. Då kliver hon alltid ner. Här kommer några bra tips till er som har en egen hundkompis där hemma: Antingen sätter man sig på den andra hunden, så som jag beskrev nyss. Eller så lägger man sig upp och ner, glider på rygg likt en orm och tar sikte mot hundens strupe, hugger in och fjantar sådär lite valpigt och naivt. Då flyttar de sig alltid. Har de då haft ett ben liggandes bredvid sig, så får man det som en bonus! Funkar alltid!smiley

Jag har bytt alla mina tänder, men matte säger att de nya är lika vassa som valptänderna. Hon tycker att jag bits alldeles för mycket, särskilt när vi har dragkamp om mina leksaker. Först hämtar jag en leksak, går fram till matte och slänger den på golvet framför henne. Hon nappar alltid på den krokensmiley. Då har vi dragkamp, och då passar jag på att bita henne i händerna. Hon tycker att jag borde ha växt ifrån sånt, men jag tycker det är kul att tugga på lite av varje! Det finns bevis för det, både på alla trasiga leksaker och på byrån i hallen…smiley

Jag fick mig ett gott skratt åt matte för en tid sedansmiley. Hon var såååå klantig! Hon skulle ladda den här datorn, den är förresten rätt så ny. Hon satte i sladden, och när hon gick iväg fastnade hon med foten i kabeln och drog ner datorn i golvet. En liten grej till laddningen på själva datorn gick sönder. Hon ringde då försäkringsbolaget för att kolla att en reparation skulle gå på ”drulleförsäkringen”. Men hon fegade ur och skyllde på att ”valpen drog ner datorn”!! VA?? Skulle JAG, den söta, duktiga, och ordningsamma (fråga husse, han tycker också att jag är bäst) ha förstört hennes datorsmiley?? Gud, så lågt att skylla på migsmiley!!! Men det hade hon inte mycket för. Mannen på försäkringsbolaget svarade lugnt att ”en datorreparation kan vi ersätta, men händelser som orsakas av djur ingår inte i försäkringen..." HA, HA, HAsmiley! Där satt densmiley! Nu ska hon väl inte skylla på mig fler gånger framöver!

Förra veckan fyllde jag 6 månader. Var det någon som uppmärksammade det här hemma? Nix! Inte ens en extra tugga av husses frukostmacka fick jagsmiley. Men jag vet att det snart är julafton, och jag har nosat reda på var julklapparna ligger. Och där är det några som doftar något alldeles oerhört gott, så hoppet om presenter har inte övergett mig ännusmiley.

Från början kände jag mig lika stor som Texie och Kiri, till den dag jag såg mig i spegeln och upptäckte hur liten jag varsmiley. Men det hindrar inte mig. Jag rullar bara upp svansen och spänner hela kroppen, så är det ingen som törs mucka gräl med mig! Så här tuff ser jag ut när jag bär hem pinnar från skogen:

Och så är jag ju tillräckligt lång för att nå ner i godisburkarna på djuraffärensmiley:

Även om jag är minst i familjen, så växer jag fortfarande. Det upptäckte jag igår. Matte tog med sig Texie och en skål med korvbitar in i sovrummet och stängde dörren. De skulle träna fjärrdirigering. Vad de inte visste var att den lilla björnen låg och sov i sitt ide, d.v.s. jag låg under sängen och sov. När jag kände de himmelska ångorna från korven vaknade jag. Min första reaktion var att rusa fram och tömma skålen. Men jag satt fastsmiley!! Hade någon sänkt sängen medan jag låg och sov? Förtvivlat gnällde jag, och husse kom förstås genast rusandesmiley. Men innan matte och husse hade hunnit göra något för att hjälpa mig, hade jag tagit riktning åt ett annat håll och med nöd och näppe krånglat mig fram under sängen. Puh! Det var verkligen en skräckupplevelse. Matte sa att nu får jag inte ligga där fler gånger, för tänk om jag fastnar ordentligt när jag har växt ännu mer! Vem ska då orka lyfta dubbelsängen för att få lös mig? Fast jag kan inte se att den frågan är mitt problem, och förresten hade jag redan samma kväll glömt bort hennes ord och kröp under sängen för att sova för natten…smiley

Jag har många andra platser att sova på också...smiley

Nu ska jag ut på promenad, matte säger att jag behöver röra på mig. Vad hon egentligen menar är att jag börjar bli lite för jobbig inomhus. Hon har tröttnat på mitt busande…smiley

Ha det bra allesammans och glöm inte:

Carpe diem – Fånga dagen! Sova kan ni göra när ni blir gamla!smiley

Hälsningar

Foxie