DAGBOK

DAGBOK

Örnnästets Kennel

Till startsidan

Sommar 2015

DagbokPosted by Eva Tue, August 18, 2015 19:38:10

Den här gången blir det inget kort inlägg, det var ju så länge sedan sist och det har hänt en hel del i sommarsmiley.

I början av juni hade vi vårt årliga kennelläger. Jag tror vi slog rekord i antalet hundar denna gångsmiley. Där var totalt 25 hundar i alla åldrar, vilka tränades i bl.a. spår, sök och lydnad.

Även om vi själva inte har haft någon valpkull nyligen var där en hel del valpar, så vår lilla Cuba var inte ensam i sin åldersgrupp.

På lördagen under lägerveckan hade Ö-viks Brukshundklubb en lydnadstävling, och där var många av oss lägerdeltagare anmälda. Det blev en gemytlig tävling, och jag har nog aldrig känt mig så stolt över våra valpköpare som denna dagsmiley. Dels var det en härlig upplevelse att få se flera av dem på tävlingsbanan. De flesta bor ju så långt bort att vi aldrig får den möjligheten. Att det sedan dessutom gick så väldigt bra för dem var som grädde på moset. Magnus och Nox vann lydnadsklass 1, och Josefin och Styx kämpade också bra i samma klass. David & Paxe samt Margareta & Sito kom på 1:a respektive 2:a plats i lydnadsklass 2. De fick dessutom båda sitt LP2smiley.

Du hittar fler bilder från lägret i Galleriet.

Eftersom jag hade gett de lägerdeltagare som deltog vid lydnadstävlingen en särskild utmaning fanns ännu ett pris att erövra. Det blev Magnus och Nox (tävlingsdebutanterna dessutom!) som kammade hem Kennel Örnnästets speciella pris med ett mycket högt snittbetyg - 9,3!smiley

Vi hade även lite kvällsaktiviteter där alla tävlade tillsammans i tre lag. Den station som jag tror många tänkte skulle vara enkel, visade sig vara en riktig utmaning. Man skulle med okopplad hund ta sig runt en bana på kortast möjliga tid. Banan innehöll bl.a. väldigt många frestelser som t.ex. hundkex, korv, köttbullar, leksaker, bollar och Frolicsmiley.

Ett kennelläger måste naturligtvis också innehålla prisutdelningen av Årets hundarsmiley. Vi delade ut Årets brukshund 2014 som vanns av Örnnästets Nemos Lexus med matte Monica (snittbetyg 8,49), Årets lydnadshund 2014 som blev Örnnästets Sito med matte Margareta (snittbetyg 9,35) och Årets Örnnästare 2014 vanns av Örnnästets Paxe med husse David med motiveringen "Fantastiska prestationer av ekipaget som har startat i lydnadsklass 1 (och erövrat LP1), lydnadsklass 2, lägre klass spår och högre klass spår. Dessutom har David utbildat sig till instruktör och därmed tillfört SBK en ny resurs". Grattis allesammans!smiley

Alla vinnare - Sito & Margareta, Paxe & David, Lexus & Monica, Nox & Magnus.

Efter prisutdelningen bjöd lägerdeltagarna på en riktig överraskningsmiley. Undertecknad blev gratulerad på födelsedagen lite i efterskott. Diana hade bakat en otroligt fin och god tårta till oss alla som vi festade på, under tiden som jag öppnade min present. Tack ännu en gång, ni är alla så underbara!!!smiley

I början av vår semester blev det en husvagnstripp söderut. Den innehöll bl.a. röntgen av Foxies höfter och armbågar, släktbesök, samt besök hos Örnnästets Rask, Raska, Nimbus och Sito med familjer. Det var en härlig resa, med mycket sol och aktiviteter, men framför allt så roligt att träffa alla valpköpare och deras fina hundarsmiley!

Foxies röntgen fick vi svar på senare. Hon har A på sina höfter och ua (0) på sina armbågar. Så himla skönt!! Det är inget måste att röntga armbågarna på rasen Border collie. Men jag tycker att det är viktigt för oss att veta våra hundars status, så att vi vet hur mycket vi kan belasta/träna med dom utan att det är någon risk för att förvärra något ev. ledfel. Här är en bild på Foxies fina höfter:

Under resan firades ännu ett födelsedagsbarn. Texie fyllde 3 år, och husse köpte en läcker gräddtårta som både två- och fyrbenta njöt av i husvagnen. Han vet ju att lilltjejen älskar grädde över allt annatsmiley.



Under vår tredje semestervecka var det dags för mig och Texie att åka på en egen resa söderut. Vi åkte till Skinnskatteberg för att delta på en vallningskurs som jag fick i födelsedagspresent. Det var toppenhärliga dagar, med trevliga deltagare och en mycket duktig instruktör. Både jag och Texie var trötta och mycket nöjda när vi kom hem efter dessa dagarsmiley.

Det fanns dock lite smolk i bägaren. Det enda som varken jag eller Texie gillade med vistelsen var att hundar inte fick tas med in på rummet. Texie fick alltså tillbringa nätterna i bilen. Det var första gången det skedde i hennes liv, och mattehjärtat blödde enormt mycket! Vi gick en lång promenad tillsammans sent varje kväll. Sedan satt jag och kelade med henne bak i bilen länge, länge. Efter den första natten hade hon insett vilken ensamhet det innebar, så att när nästa kväll kom visade hon verkligen hur gärna hon ville att jag skulle stanna kvar med henne i bilen. Hon tog leksaker och uppmanade mig till lek, och ville att jag skulle kela med henne hela tiden. Det skar i hjärtat att åter lämna henne i bilen den andra kvällen…smiley



Under vår långpromenad den första kvällen i Skinnskatteberg kände jag mig iakttagen mitt ute i skogensmiley. Det visade sig vara en älgko som stod och stirrade på mig och Texie från ett hygge. Hon stod länge, länge, och hade troligen en kalv i närheten, eftersom hon aldrig gick iväg.


Till slut tog den sköna semestern slut, och det var dags att jobba igen. MEN… redan den tredje dagen tog jag ledigt igensmiley. Cuba och jag skulle nämligen delta vid en valputställning i Sollefteå. Jag tar alltid med mina valpar på sådant om det finns möjlighet. Jag har aldrig satsat på att mina hundar ska vinna fina utställningspriser, men jag tycker att det är ett ypperligt tillfälle att miljöträna valpen på en utställning. Dessutom blir den ”klämd på” av domaren som även tittar på valpens tänder.

Jag kan väl inte påstå att vi hade lagt ner något större jobb på att ”gå fint” bredvid matte i en utställningsring, än mindre tränat på att någon främmande person skulle titta i munnen o.s.v…smiley Så det var med lite fasa i maggropen som jag packade in en morgonpigg och vild schäfervalp i bilen och åkte iväg denna morgonsmiley. Väl framme fick vi gå en bit från parkeringen till utställningsplatsen. Redan vid den första hunden vi mötte efter vägen kastade sig Cuba ut i kopplet och skällde lite osäkert. Mmmm…spännande, tänkte jag och kortade kopplet och fortsatte vidare. Väl framme vid utställningsringen gick vi ett varv runt planen, så att Cuba fick ”scanna av” lite dofter och synintryck. Därefter satte vi oss ned, och det visade sig att helt plötsligt hade jag världens lugnaste och mest sansade hund bredvid migsmiley! Hon låg och tittade runt som om hon inte hade gjort annat i sitt liv. I och för sig har hon varit med oss på mycket, som t.ex. travbanor och campingar, men så här mycket hundar hade hon aldrig sett på en och samma gång.

Det blev ganska snart vår tur i utställningsringen. Bra, tänkte jag, då får vi snart åka hem. Cuba sköter sig ju bra bland alla hundar, och jag har en lång ”göra-lista” som väntar där hemma…

Cuba gick så fint i ringen, och det var varken något problem med att stå stilla eller att domaren fick ta på henne. Vi fick en jättefin kritik, och jag tror att jag aldrig har fått sådant beröm på en schäfervalp någon gång tidigare! När bedömningen av schäfrarna och gruppen var klar stod jag med flera rosetter i handen – hederspris (HP), bäst i rasen (BIR) och bäst i gruppen (BIG-1)smiley!! Otroligt och roligt, tänkte jag, samtidigt som jag började inse att vi skulle vara tvungna att stanna kvar till finalen som var sist av allt denna utställningsdag…smiley Cuba slutade som femte bästa valp på hela utställningen. Jag är både glad och stolt. Hon har ett fint hull, en blank päls, är mycket proportionerlig i kroppen och framför allt - skötte sig väldigt fint hela dagensmiley!

Så nu har vi klarat av det där med miljöträning på utställning. Nu tränar vi vidare på både lydnadsdressyr och spår istället. ”När hunden (och matte) själv får välja…”smiley

För att lilla Cuba skulle få se vad som förväntas av henne i framtiden tog vi med oss henne till Eskilstuna och årets SM i lydnad...smiley

Cuba tittar intresserat på de duktiga SM-ekipagensmiley

Nej, skämt åsido, det var naturligtvis jag och Peter som ville titta på alla duktiga ekipagesmiley. Så det blev snarare ännu en miljöträning för Cuba. Texie och Foxie var också med. Peter hoppades kanske att Foxie skulle insupa ”SM-känslan” och vilja träna hårdare framöver, men tittar man på den här bilden så vet jag inte om Foxie är så intresserad som husse skulle önska… smiley

Foxie med huvudet vänt FRÅN lydnadsplanensmiley.

Cuba då? Hur är det med henne egentligen? Jodå, det är full fart på henne, från morgon till kväll. Jag kan väl inte påstå att hon har ”gått hem” hos någon av de andra fyrbenta ännu. De tycker att hon är i vägen, och bits och kliver på dem alldeles för mycket. Även om de morrar åt henne, så har hon glömt det redan till nästa gång hon passerar dem.

Men visst finns det stunder när det är skönt att ligga nära…smiley

Hampus bjöd Cuba på en ostskiva vid middagsbordet häromdagen. Hon hoppade upp och snappade åt sig osten likt en krokodil skulle ha gjort om någon höll en köttbit över vattenytan. Hampus ryckte instinktivt åt sig handen, flämtade och sa –”Det märks att hon börjar bli en schäfer!”smiley

Ja, vad säger man? – ”Det här kommer kanske som en chock för dig Hampus, men hon har varit en schäfer hela tiden…”smiley

Man kan väl säga att den där gulliga lilla valpen som tog försiktigt ur händerna och inte bet särskilt hårt, inte längre finns. Nu börjar hon bli en stor tjej, och är på väg att växa om Texie och Foxie på höjden. Men mentalt har hon långt kvar innan hon mognar, hon är ju ända bara knappt ett halvår gammal. Det som är roligt är att hon ändå är duktig på att fokusera, och därmed har hon blivit lättare att träna med. Hon gillar både lydnadsträning och att spårasmiley.


I söndags fick jag möjligheten att prata lite om belöningsträning och lydnad med ett härligt gäng. Jag var inbjuden till en kennelträff. Där var duktiga förare och hundar (tre olika raser), som var så härligt engagerade och duktiga i alla övningar som de gjordesmiley.

Till helgen hade vi planerat att ta en liten tripp med husvagnen, och samtidigt tävla med både Texie och Foxie i lydnadsklass under två dagar. Vi hade anmält oss till Storuman, en brukshundsklubb med trevliga medlemmar och fina arrangemang. Vi trivs väldigt bra med att få hälsa på där bland. Men bara några dagar efter att anmälningstiden hade gått ut fick vi ett tråkigt besked. Båda tävlingsdagarna var inställda, och alla skulle få tillbaka sina anmälningsavgifter. Jag frågade vad som hade hänt, och fick till svar att man hade beslutat att lägga ner Storumans BK. Jag kan i och för sig förstå det, det är en liten ort och säkert tufft att få ihop tillräckligt med medlemmar. Men det känns ändå väldigt tråkigt, en epok går i gravensmiley.

Jag tycker att vädret denna sommar har varit toppensmiley! Hundarna har inte behövt lida av värmen, och vi har därmed kunnat göra många aktiviteter. På senaste tiden har det även blivit en del plockning av både smultron, blåbär och kantareller. Hundarna tycker det är jättekul att springa omkring i skogen, och Kiri och Texie älskar att själv plocka och äta blåbärsmiley.


Men visst är det skönt när det är varmt också… sådär lagom varmt alltså. Denna vecka skiner solen som aldrig förr! Även om det ibland är nära nollgradigt på natten, så har vi rena sommarvärmen under dagarna. Riktigt skönt, tycker förstås de fyrbenta som åter får bada i sjönsmiley.


/Eva