DAGBOK

DAGBOK

Örnnästets Kennel

Till startsidan

Det som står mellan raderna…

DagbokPosted by Eva Thu, May 11, 2017 14:34:44

Det finns flera åtaganden som kan stå i ett köpeavtal den dagen man ska få hämta hem sin fina lilla 8 veckors valp, den hund man hoppas få uppleva så mycket roligt med under så många år framåt. Det kan vara åtaganden som att valpen ska försäkras, höftledsröntgas eller genomföra ett MH.

I det skedet är framtiden så ljus, och det finns så många planer på allt man vill göra tillsammans med sin nya familjemedlem. Det kan vara allt från höga mål i träning och tävling, till sköna stunder i soffan med en mjuk nos i famnen. En familjemedlem att uppleva mycket roligt med, samtidigt som den kan vara en underbar tröst under jobbiga dagar.

Men så finns det där finstilta, det som bara står mellan raderna i avtalet, det där ofrånkomliga som ingår när man köper en hund. Det där tuffa beslutet man måste ta när den fyrbenta familjemedlemmen inte orkar mer, när ålder och eventuella krämpor har börjat sätta sina spår. Igår kom den dagen…

Under senare år blev Kiri påmind om den skada hon fick i ett bakben när hon var fyra år gammal. Hon började plötsligt halta under de längre promenaderna. Med hjälp av rehab-träning, samt sedan förra sommaren även en medicin som lindrade besvären, kunde hon hänga med på det mesta i alla fall. Så länge livsglädjen fanns i hennes ögon fungerade vardagen väldigt bra. Men igår morse vände allt. Kiri tog sig nästan inte upp efter att hon legat längre stunder, bakdelen var vinglig och skakade emellanåt. Hon började kräkas upp maten flera gånger under dygnet, och glädjen i hennes ögon hade försvunnit.

Det var dags att ta beslutet. Det beslut som jag så länge hade gruvat mig för. Jag har haft hund ända sedan 1979, så det var inte första gången som jag var tvungen att ta ett sådant här beslut, men det är bara så att vissa hundar kommer extra nära hjärtat…smiley

Idag, två dagar innan Kiris 13-årsdag fick hon därmed somna in. Hon nådde en aktningsvärd ålder, och hann vara med om mycket under årens lopp. Hon blev också både mamma och mormor till många underbara valpar.

Mitt i all sorg försöker jag tänka realistiskt, att detta naturligtvis var det bästa för henne. Men det är den andra biten som är så jobbig - att ta beslutet och skiljas från någon man älskar så obeskrivligt högt, och som i alla väder litat på mig och älskat mig över allt annat…

Kiri somnade stilla i min famn i en soffa tidigt idag. Jag hoppas att hon har återförenats med Raya och att de leker tillsammans i hundhimlen nu.

Älskade vän, jag saknar dig så mycket! Mitt hjärta har gått i tusen bitarsmiley